Idag har jag varit duktig. Men ändå har jag en stark känsla av att jag är en latis som skulle ha kunnat göra så himla mycket mer. För att hjälpa mig själv att se att jag faktiskt varit duktig ska jag nu göra en lista. Jaa, en duktighetslista. Jag skiter i om det gör mig till en ÄNNU mer "duktig flicka" 

 

Gick upp och åt en bra frukost.

Var i skolan en timma innan jag började för att hinna sjunga upp och äta mellanmål innan lektionen.

Gjorde en minut planka i samband med uppsjungning.

Gav allt på den sceniska repetitionen. Kände att mina teaterspänningar har börjat släppa! Stort framsteg, särkilt som jag inte är helt hemma i låtarna än.

Åt lunch i lugn och ro. (magen blev glaad!!)

Övade in en och en halv ny aria.

Åt mellanmål.

Lyssnade in mig på Cosi, vårt nästa projekt.

Gjorde en spotifylista med låtar som jag ska använda i olika projekt.

Hade en superinstudering med Majsan. Lärde mig nya saker.

Gick till gymmet och sprang 3 km. På 27 min. Men jag gjorde det!

Handlade.

Gjorde kräftpasta till mnig och wiktor, OCH matlådor.

Diskade.

Skrev ut viktigt papper.

Tog mig tid att blogga tillsammans med te och mörk choklad medans wiktor övar i köket.

 

Alltså, när jag ser hela denna lista tänker jag ju, fuck vilket mönsterbarn jag är. Varför, varför har jag så höga krav på mig själv? Varför tycker jag alltid att jag skulle kunna göra det bättre. Varför var jag tvungen att påpeka att jag sprang 3 km på 27 min. VArför nöjer jag mig inte med att jag faktiskt gjorde det? 

Nu ska jag gosa ner mig i soffan med W och kolla på Mia på grötö, och försöka få ner min andning. Den är stressad och hög. Inte så konstigt kanske....

 

Pöss!